Knalla vidare på livets stig
-8 C och solen är på väg upp. Det ser ut att bli en underbar dag…men det ska bli varmare fram på dagen.
Igår kväll blev Moa och jag sittande och tittade på foto från våra gemensamma resor till bland annat Gotland och Marocko. Som vi skrattade, det finns också gamla filmersnuttar där jag ”spelar apa” för sätt på en kamera och jag går igång ;-) Många roliga minnen har vi redan tillsammans. Hela Moas dator är ju fylld av foto. Moa är ju en riktigt duktig fotograf.
Nu planerar vi en resa någonstans för att fira Moas 18 års dag… när det blir….det får allt annat som ska göra bestämma. Vart… det får nog priset bestämma… Spanien…..Bulgarien……egentligen skulle jag vilj besöka Rumänien… men det går ju inga charter resor dit längre….jag undrar om det går att åka från Norge eller Danmark… jag vet inte om man vågar dra iväg till Grekland…..Men vi kommer att skratta tillsammans var så säkra var vi än hamnar. Vi får väl starta lite och titta runt och ta ett gemensamt beslut vart vi INTE vill åka. Det är ju en bra början.
Visst skulle jag önska att jag hade en sådan kontakt med alla barnbarnen. Men för att få en bra kontakt fordras det ju att båda parter vill och så är det ju tyvärr inte. De två minsta känner jag ju egentligen inte alls över huvudtaget. Men huvudsakligen är ju att de har det bra ni sina liv med sina föräldrar!
Då får man inte hänga läpp eller vara sura på barnbarnen, utan bara konstatera att så olika blev det. Ibland är det livets gång och då får man acceptera det och knalla vidare på livets stig.
Moa ger ju minst lika mycket omtanke, empati, kärlek som hon får. Hon slår en signal då och då och tjatar lite och piggar på så sätt upp oss. Hon ser ju till att vi inte ”slöar” till. Dessutom har vi ju vårt gemensamma intresse med hundarna och utställning m.m.
Det blev inga fyllda snitslar igår utan vanliga wienersnitslar. Idag blir det förmodligen fyllda snitslar till middag. Så är det åtminstone tänkt att bli…
Men vi ska ta och åka in till Kina restaurangen och äta en dag har vi planerat.
Lillebus är bara så duktig! Hon står redan ganska snyggt, hon är ju mycket lätthanterlig. Jag ska be Moa ta lite nya bilder på hela gänget idag.
Ha en bra dag. Njut nav ditt liv, det är det enda liv du har hur det än ser ut.
Visst är det precis så här. När du lämnar någon bakom dig på livets stig så är det ju inte så att du gör det därför att du inte bryr dig om den personen.
Utan mera för att du har insett att personen ifråga inte bryr sig om dig utan bara sig själv.
Kärlek till alla er som behöver det! Ge kärlek och då får ni kärlek!
Hej,så trevligt att planera en resa,det finns ju så många fina ställen att åka till själv gillar jag ju värmen så mina val går alltid dit där det är varmt och skönt…..livets stig att gå kan många gånger vara en förvirrande stig att vandra och man upptäcker ibland att nära och kära inte alls följer med på samma vandring…..Ibland får man avvika till en annan stig ett tag och hoppas att man åter kan finna samma lilla snutt att vandra på i ett senare skede i livet…..Nu blev det invecklat men det är ju så det är att vandra vidare på livets stig……Ser fram emot att få se nya bilder på” lillstrumpan” och de övriga hundarna. ha en underbar dag
Marie, du har så rätt, det brukar ta 2 år sedan löses konflikter upp och man jämkar ihop sina liv på bästa sätt, vi har samman strålat då och då på livets olika stigar…men det har inte blivit bättre snarare sämre,nu är jag för gammal för att vilja satsa än en gång och kanske bli besviken. Den kraften finns inte.
Att planera en resa är ju halva nöjet
Idag är det så att jag anser att jag får leva med detta trauma för mig ÄR det naturligtvis ett trauma.Jag tror inte längre på en upplösning och en gemensam stig emot ålderdomens höst. Men det är mitt sätt att se det hela. Låt oss hoppas att traumat bara är mitt för då skadar det ju inte någon annan och alla andra kan leva vidare med ett sunt glatt liv på sin livsstig.