Vänta, vänta, tålamod….
Allt är väl här men ack så segt. Igår vände tempen upp igen efter att ha legat nere i ganska många timmar. Nu på morgonen har tempen gått ner igen, så nu får vi hoppas och tro att detta är sista svängen och att allt sätter igång. Natten har Rita och jag tillbringat i vattensängen. Rita tätt tryckt intill mig, flåsande. Vi har väl inte sovit så mycket någon av oss….men vi har båd haft närhet och värme gemensamt
Nu har hon tömt sina tarmar ganska bra skull jag tro. Men hon ville absolut ha sin matskål på morgonen, men naturligtvis så åt hon inte. Rolf tror att nu…..snart sätter allt igång. Jag hade ju hoppats att det skullle bli valpleverans på senast torsdagen innan midsommarafton, så vi kunde dra iväg till Värmland/Dalarna och fira vår midsommar vid en älv, där på stranden alldeles för oss själva med hundar och eventuella barnbarn.
Så nu tänker jag gå in och peppa Rita att NU……………
jag peppar har också,
låter som en trygg mys ni hade under natten, blivande mamman och dig.
synd att ni inte fick sova.
jag håller tummen.
<3 Nu är det på g hon låg så nära så jag fick fostervattnet på min Tshirt när det började sippra
Ja, du kan väl ta ett litet snack med Rita om det där med midsommar?
Vi hade ju också sett scenariot för oss: matten & hussen med valpen på torpet, bus och lek i gröngräset, jaga fjärilar – ja, du fattar? Inte kan hon väl snuva oss på det?
Nä, nu låter vi naturen ha sin gång. Vi väntar. Och väntar. Oliiidligt spännande är det. Jag tror vi löser det