En kär vän har lämnat sin familj

Hej Skärvenäset!

Vi har det sorgsna beskedet att meddela att vår livskamrat och älskling under de senaste åtta åren har lämnat oss.
Våra hjärtan är fyllda av en outtömlig sorg och saknaden är svår att bära.

Atlas

Atlas, Skärvenäset's Izak

Vår underbare Atlas, Skärvenäset´s Izak, blev 8 år och 3 dagar gammal. Varje dag under dessa år förgyllde han våra liv med sin enastående och aldrig sinande glädje, sitt godmodiga lynne och sin trofasthet. När han inte längre är hos oss inser vi än tydligare hur mycket mer han gav oss än vi någonsin gav honom.

Atlas var från första stund en underbar hund, en del av vår familj, vårt första ”barn”. Vi minns när vi först såg honom med sina kullsyskon. Han var märkt med blått nagellack, han var störst i sin kull, stark och mycket snäll. Vi minns hur han satt i knät på sin första bilfärd hem, när han för första gången kom in i lägenheten och var rädd för att gå över hallgolvet. Hur han varje gång han åt fick fil på öronen. Vi minns att han var som en dammsugare ute, hur han gnagde på stolsben och soffa, de upproriska ”tonåren”, första gången han lyfte på benet för att kissa. Atlas var aldrig sjuk, skadade sig bara någon enstaka gång, klagade aldrig, gnällde och skällde aldrig. Han var alltid glad med andra hundar och älskade valpar. Varje morgon väckte han oss  för att han ville ha sin frukost, när han fått den kunde han lugnt och stilla sova vidare.

Vi saknar hans oerhörda glädje av att vi gick upp på morgonen, kom hem från arbetet eller bara kom ut från toalettbesök. Tänk alla morgnar vi slagit upp ögonen och mötts av Atlas nos precis vid sängen, han visste att vi precis då skulle vakna. Dunkandet av svansen mot golvet, ja, hans svansviftarmuskel måste varit den allra starkaste! Han var duktig på mycket, men han var allra bäst på kommando ”puss”!

Atlas insjuknade sista månaden av sitt liv med diarré och blev allteftersom tröttare. Under denna period gick han ned i vikt, ville inte äta som tidigare. Han genomgick flertalet provtagningar och undersökningar och på Atlas 8-årsdag fick vi beskedet att han drabbats av malignt lymfom, cancer utgående från lymfvävnad som satt sig i hans tarmar. Sista dagarna åt han med glädje den mat vi gjorde speciellt till honom, men hans kropp kunde inte ta emot den.
Atlas älskade tidigare allt man gav honom, det enda han inte åt var sallad. En av hans absoluta favoriter var något oväntat banan!

Att han fick lämna oss alldeles för tidigt känns så orättvist. Atlas hade ända till slutet så mycket kärlek och glädje att ge och vi önskar av hela våra hjärtan att han fått fortsätta ge av denna. Våra liv är nu fyllda av tomrummet han lämnat efter sig!

Beslutet att göra Atlas fri från sin sjukdom var inte svårt, en labrador som inte kan äta är hjärtskärande att uppleva. Atlas har blivit fri från sin sjukdom, det känns skönt att han nu som förr kan springa och bada med full kraft och energi och äta med en labradors aptit. Det svåra är att leva med saknaden och känslan av att det var alldeles för tidigt han behövde lämna oss. Sorgen som är tung i bröstet, men det finns så många vackra minnen som vi fyller tomrummet i våra hjärtan med!

All vår kärlek
Atlas
2002-02-16 – 2010-02-19

Hälsningar Jenny och Jimmy

Kära vänner!

Vi är med er i tankarna. Vi vet hur ont det gör när man förlorar en av sina allra närmaste vänner.  Sorgen tar aldrig slut, men man lär sig leva med den. Atlas kommer att vara med er och ni kommer att känna att han trots allt är nära er.  Ni kommer att höra hans fotsteg… det är en del av sorgearbetet, så har det varit för mig…. Ni hade en riktigt stor fin kille som precis som ni skriver har gett er så mycket. Saknaden är nu så stor…..tomheten….allt det där han gjorde….som ni kanske inte tänkte på då, men tänker på nu…

Atlas var son till Isa som nu är 12 år gammal.

Vi sänder er varma kramar men jag vet att det är ingen tröst.

Titta in och hälsa på oss nästa gång ni åker hem till Ulricehamn och Borås.

Med kärlek till er Tania och Rolf


Want to Leave a Reply?